Alla älskar Norden

Den här helgen var det nordlig invasion i Storbritannien. Norden och Baltikum intog 10 Downing Street och rubrikmakarna visste inte vad de skulle göra av sig själva med alla vikingareferenser.

Sammankomsten heter egentligen The Nordic Baltic Summit – en sammankomst ägnad åt att fundera på vad den brittiska koalitionsregeringen kan lära sig av de nordiska och baltiska länderna. Det lustiga är ju att Labour med Tony Blair i spetsen gjorde samma sak, och nu är det den andra sidan, de konservativa, som vill lära sig om the Nordic way of life. Tydligen spelar politisk färg ingen roll när det kommer till vurmen för det nordiska. The Times skriver till och med att David Cameron vid upprepade tillfällen har önskat att Storbritannien vore en del av Norden.

Som utvandrad från detta enligt utsago fantastiska Norden till den kulna, mulna dimma som är England så är det händelser som denna konferens som får en att undra vad man håller på med? Om det nu är så fantastiskt i Norden, varför tog jag första bästa flyg därifrån?

When in doubt, gör en lista. Fördelar med Norden: Sjukvård och skola som fungerar, sociala skyddsnät, mer jämställd och längre föräldraledighet, integration (nåja, i Sveriges fall i alla fall). För att inte nämna hus byggda för att skydda mot väder, vilket som helst och rörmokeri som ger vattentryck högre än en Manneken Pis-stråle.

Varje dag ryser jag då jag hör mig själv börja meningar med “hemma i Norden, DÄR…” – och avsluta med något självgott om förekomsten av vinterdäck, eftermiddagskaffe eller värmegrader inomhus. Konstigt nog har ingen öppnat upp en burk av s.k. whoop ass över mig och min nordiska självgodhet ännu, men det är nog bara en tidsfråga.

Man är aldrig så stolt över sin nationalitet som utomlands. Men även om tanken på karelska piroger, Kultakatriiina och salmiak gör mig tårögd så blir jag irriterad sa fort jag stiger av tåget i Helsingfors. Varför håller ingen upp dörren för mig och var är alla artighetsfraser? Varför kallar ingen mig för “love”?

Nej, det verkar som att mitt förhållande med Finland gör sig bäst på långdistans ett litet tag till. Vem vet, kanske Mr. Cameron hinner flytta till Finland före mig.

PS – Om du är det minsta anglofilt lagd, eller filmentusiast i största allmänhet, eller om du någonsin har sett en film eller har planerat att någonsin se en film, låt det bli The King’s Speech, eller Kuninkaan Puhe som den blivit döpt till i Finland. Enda gången du lär höra en brittisk monark säga F-ordet.

(Först publicerad på Papper samt Peppar.fi 2011)

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s