Tack och hej, 20-nånting

Mitt liv som 20-nånting är slut. Eller rättare sagt, det kommer att ta slut om ungefär sju månader, men är man planeringsfreak så är man. Krokiga saker ska böjas i tid och allt det där.

Saken är den att jag fick fasligt bråttom att bli vuxen någon gång strax efter min 28-års dag. Då ansåg jag det fick vara nog med näsrynk inför vuxenpoäng, second hand-kläder i konstiga material och konsten att kunna göra absolut ingenting en hel dag. Istället blev det bosparande och långsiktighet och lunchlådor. Mitt plötsliga tillnyktrande kan ha haft någonting att göra med det allmänna ekonomiska klimatet, men det var nog mest rädslan över att bli en sådan där evighetsung typ som klär sig i jeggings och vill att barnen ska kalla en vid förnamn som gjorde det.

Jag borde ha börjat bromsa in någon gång i somras, eftersom jag i den här takten lär dundra in i mitt 30-tal som fullfjädrad tant.

Det är inget fel med att vara tant, alla borde kunna baka en hygglig sats bullar och ha franska pastiller i väskan. Det är bara det att det känns som att jag skippat 20 år och gått rakt in någonstans strax under 50. Vad ÄR en 30-åring liksom? Vad GÖR de? Hur TÄNKER de?
Har de pensionssparande? Har de stödgivande underkläder? Eller skyhöga klackar som kostat mer än månadshyran?

Visst vet jag att 30-åringar kommer i många varianter och att det fina med att vara vuxen är att man får välja helt själv hur gammal man vill känna sig. Men var ska man lägga ribban?

Den här vuxenversionen är ungdomstidningarnas ”Kära Katerina är jag NORMAL?” fyller mitt stackars huvud medan det tillika försöker komma på hur man bäst inleder det decennium som komma skall medelst festligheter. Ska det vara en sofistikerad middag med god mat och godare vänner? Eller en hel natts rave med all vodka som kan uppbringas? Eller helt enkelt en hoppborg, tårta och smurf-limsa? Sådana här funderingar får mig att vilja stanna hemma och kolla på repriser av Morden i Midsomer istället, vilket definitivt gör mig äldre än mina snart 30.

Grejen är ju att det är kul att bli äldre. Än så länge har jag bara blivit klokare och trevligare varje år och det gäller de flesta jag känner också.  Det är väldigt få som peakar vid 15 och tacka fan för det.

Ni får ursäkta alla frågetecken. Jag har ett i alla fall halvår på mig att visualisera mitt kommande decennium och räta ut några av dem. Tips samt kontaktuppgifter till hoppborgsuthyrare mottages tacksamt under signaturen ”Konfunderad tvilling på (snart) 30 somrar”.

Londontips:

Juleljus – Passa på att få nackspärr på detta det mest trevliga av sätt om du har den goda smaken att besöka London innan jul. Oxford Street, Carnaby Street och Covent Garden är bara några exempel på ställen där ljusen tindrar ikapp med dina ögon efter tre glas mulled wine.

Leo – Utställningen av Leonardo da Vincis verk på National Gallery i London har redan kallats den mest viktiga utställningen någonsin. Om hyperboler och nakna män i V-formation är din grej, passa på innan den fjärde februari.

(Publicerad i sista numret av Papper november 2011.)

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s